Hejdå KKK. Inför varje nytt år är det dags att rensa. Ett alternativ är att rensa i garaget eller garderoben och anmäla sig till den där loppisen. Vilket förmodligen är den ursprungliga associationen. Lämna plats för nytt och fräscht! ...som i materiella ting.

Jag fokuserar däremot mer på Killar, Kompisar och Klamydia. Allt skall sorteras bort efter den lätt konstant berusade sommaren. Som tyvärr sitter kvar under hösten. För att kompensera den oansvariga dimman man fortsätter att leva i efter semestern -så kan man lika gärna vänta till årsskiftet.

För då kommer också alla löften om förbättringar och förändringar. Man skriver en 'att-göra-lista', som ett töntigt jävla kontrakt i maskopi med sig själv.

Den nya reformen börjar på K i år:

Klådan –äter Attarax igen och sover med vantar för att undvika rivsåren.

Känslorna –väljer numera mina tårar enbart efter ett utarbetat poängsystem.

Kolhydraterna –undviker jag ända fram till frukost.

Kondomer -ska iaf googla och läsa om dem.

Knarklådan –jag äter numera bara för sköldkörteln, magsåret, diskbråcket, knäna och migränen. Ibland p-piller.

Klackarna –istället för att köpa nya skor, så skall jag klacka om skiten.

Koftor –skall dra ned på användandet in public.

Korv –slutat med.

Kött –slutar jag snart med.

Kyckling –skall jag börja med.

Kontanter –skall pröva använda det en gång. Speciellt i baren.

Körkortet –ska jag tappa bort. Och beställa ett nytt med en sexig bild.

Kredit –kommer jag fortfarande inte handla på.

Karman –kommer att tatuera in ordet på mitt längsta finger. Och visa det för dig varje gång det behövs.

Kåtheten –jävligt fejkad. Ska prata mindre och verkställa mer.

Konsten –jag ska börja skapa igen.

Kärleken –ska jag leva på. Enbart.

DateYear2012! Jag kommer att sätta ut en annons på ett dejting community. Eller möjligtvis släppa garden en aning på “riktiga” platser. Börja med att ta emot alla spritfyllda män med öppna armar. Kanske våga chansa på ett happy-SpyBar-ending ? I värsta fall, om internet inte fungerar.

Men nu har alltså Du ett exklusivt erbjudande att träffa Mig(klicka på länken) först av alla;

Du behöver inte ha körkort, jobb eller ens ett boende. Allt det där har jag redan. Dessutom har jag inte heller någon speciell färg eller fetisch för vad jag tänder på rent ytligt. Faktiskt. Hur mycket hår du har är oviktigt. Jag har dock alltid vart lite svag för skäggväxt, men det är tyvärr förbannat opraktiskt när vi skall kyssas. Jag har en tendens att bli uppskrapad i hela ansiktet. Mycket känslig hud. Där kommer också din munhygien in i bilden, den måste du fan ta hand om. Jag kommer aldrig be dig att sluta snusa eller röka –om du inte vill. Men då får du förfan borsta tänderna varje morgon och kväll. Tugg där emellan.

Rent spontant gillar jag nog dig hellre med lite ölmage än tvättbräda. Konstigt? Kanske. Men det där handlar såklart mest om vad det är för vibbar du sänder ut. Tränar du maniskt för att ta hand om ditt jävla sexpack så kan du orimligt vis hinna ta hand om mig. Jag kan kuta med dig på löparspåret om du vill, spela badminton, men då får du fan komma över spontant med några öl och måla en tavla med mig senare på kvällen. Därför tror jag att du också bör vara en estet. Alltid kul att kunna dela sådana intressen. Men det är inte livsviktigt. Jag har polare att dela det med.

Men, mina vänner kan jag dock inte ligga med, och där kommer du in i bilden igen. Någon gång i veckan funkar inte för mig. Om jag istället säger minst någon gång om dagen så kan vi ta det därifrån. Jag kommer nog aldrig att vilja kyssas offentligt eller hålla i handen på stan. Mitt på ljusa dagen. Kan inte riktigt svara på varför egentligen. Men det skulle bara kännas konstigt?

Jag tycker väldigt mycket om att laga mat, det behöver du inte kunna. Bara du håller tiden till middagen. Kommer du 30 min sent när jag stått som en hora i köket så kommer jag absolut att slänga gratängen i huvudet på dig. Och sen aldrig mer ringa upp på missade samtal från dig. Nu är jag gravallvarlig.

Viktigast av allt är att jag vägrar se på komedier med Ben Stiller, Owen Wilson eller Cameron Diaz. Om det nu skulle vara dina favoriter så behöver du aldrig höra av dig. Där kan jag faktiskt inte kompromissa.

Vi kommer givetvis inte att vara ett par på Facebook. Vi kommer alltså bara ha ’ett fungerande koncept –utan etikett’.

Hör av dig!

De lyckligaste paren på facebook.Gör alltid slut. De som varje dag uppdaterar sina statusar om hur förbannat kära de är i varandra. Mycket mer än normalt, och mycket mer än ALLA andra. För deras kärlek är unik och ingen kan älska som dem.

Framför allt så skriver de frekvent på varandras wall. Så att alla verkligen kan se hur jättelyckliga de är. De skriver och tackar för myspyset igår, att de strax skall ses hemma och myspysa igen.

Det går givetvis aldrig att ha privata konversationer för att deklarera sin kärlek till varandra. Nej förfan. Syns den inte så finns den inte. Alla ska med på kärlekståget. Precis på samma sätt när det tar slut. För det gör det alltid.

Då är det också jävligt enkelt att radera all 'kärlek' med enkla knapptryckningar.Ändra status, radera skitgulliga puss-kort och tillslut blockera varandra. Efter att de tröttnat på den offentliga och obligatoriska smutskastningen. Absolut inget de skäms över ens om de har barn tillsammans. Bara att trycka på knappen så är det slut.

Sen är det bara att börja om igen. Med en ny partner. Övertyga alla om att de först NU har hittat den riktiga kärleken. Allt var bara ett misstag tidigare. NU är de alltså jätte-jättekära. För allra första gången.

Vart kan jag köpa T-shirten? Där det står att jag såg Hamilton först av alla i Sverige? Jag var givetvis inte ensam i salongen, några fler var där. Men du är inte glad för min skull ? Nu kan du alltid skylla på att Hamilton är den sämsta skit du vet, att du inte ens skulle kolla på filmen mot betalning, under pistolhot osv. Mest för att missunna mig upprymdheten, och bagatellisera eventet jag blev bjuden på. Såklart att du gör det. Men kanske också för att du är skeptisk till svenskproducerade actionfilmer? Var inte det. Förutom det uppenbara, att Micke P är oerhört het i sin nya militär-tränade kropp ..och skyddar sig enbart med knytnävarna mot maskinvapen, så är den fruktansvärt bra. Alltså utöver att det pirrar i fitzin hela tiden.

Micke P skulle få göra precis vad han ville med mig. Vadsomhelst. Jag kan ta Micke P, Hamilton och Gunvald på samma gång för att fylla minsta lilla hål jag har på kroppen. Så att säga.

Jag talar högt i telefonen. Samtidigt som jag letar efter ett ledigt jävla säte. Eller ett annat lämpligt alternativ att sitta på. Varenda vagn är som vanligt överfull med folk som svettas i trånga utrymmen. De står, sitter och nästan ligger obehagligt nära varandra precis överallt i tågvagnarna. Min väska fastnar hela tiden i någon eller någonting när jag klättrar över folkmassorna.

Jag lackarhelvete och går istället med uppkäftiga steg upp till 1a klass. Givetvis har jag solbrillorna på mig, fast det är gråmulet och duggregnar ute. Jag har inte avslutat mitt samtal utan höjer istället rösten ett snäpp och drar en ramsa om SJ. För att förvarna mina medpassagerare om ett eventuellt drama som skulle kunna uppstå om jag skulle bli förpassad ned till massgraven.

Jag hittar direkt två lediga säten bredvid varandra. Svingar upp mina väskor lite nonchalant och följer efter likadant med kroppen. I samma sekund som jag landar ser jag Honom.

Han som jag har letat efter ända sen den allra första dagen jag blev könsmogen. Den vackraste mannen jag någonsin har sett sitter mitt emot mig. På tåget mot Eskilstuna. Som ett resultat av chocken avslutar jag samtalet abrupt genom att sluta tala. Som en bekräftelse på att det verkligen är hans fem barn jag vill föda så börjar det krampa något fruktansvärt i livmodern.

Sen händer det någonting mycket märkligt. Jag vet inte hur jag skall hantera situationen? För första gången någonsin vet jag inte hur jag skall övertala en man till sexuellt umgänge.

Dessutom är jag klädd för att hämta barn på dagis.Brillorna har jag på mig av en jävligt bra anledning. Tack gode Gud. Vi hinner komma till Södertälje innan jag förmår mig att försöka med någonting. Vadsomhelst. Jag förstår att han förmodligen ser rakt igenom mina solglasögon hela tiden. Att jag stirrar på honom. Jag gör tafatta försök att se upptagen ut med min telefon. Men jag vet, att han vet, att jag inte kan sluta titta på honom.

När vi närmar oss Strängnäs börjar det bli ont om tid och lite pinsamt. Av en ren impuls vill jag fråga om jag får smaka av hans godis. Jag hatar sötlakrits men skulle kunna äta vadsomhelst för honom. Vad han än bad mig om. Jag vet också att han, tyvärr, skall åka vidare till Göteborg då jag ser hans biljett. Ganska ofta möts våra blickar och vi är samstämda om att tågkonduktören skriker som en idiot i högtalarna.Men det är allt.

Tillslut är vi nästan framme i Eskilstuna. Av ren panik samlar jag ihop alla mina saker och slänger ned dem i en utav väskorna. Sen väntar jag i ett par minuter tills högtalarna talar om att vi strax anländer till min station.Då fejk-stressar jag att leta efter min telefon. Kollar hysteriskt i jackfickorna, mellan sätena och rotar i alla väskor samtidigt som jag småsvär. Hela tiden fejkar jag givetvis.

Tillslut erbjuder sig den fantastiska mannen att ringa efter min telefon. Precis vad jag var ute efter. ’Ja tack snääälla du’ ler jag fejk-skamset och låtsas vara oerhört tacksam. Jag är dock genuint tacksam över att vi nu har varandras nummer. Sen fejk-hittar jag luren i botten på ena väskan och reser mig upp för att kliva av. Nu försöker jag att spela lite avståndstagande för att kompensera min manöver. I fall han synat mitt drag.

Givetvis slår jag i huvudet med en jävla smäll när jag reser mig upp. Utbrister ’fitta!’ och nästan vinglar därifrån. Utan att vända mig om.

Nej han har inte ringt eller puffat mig på Facebook. Jag hart inte heller lyckats få fram någon information över huvud taget från hans nummer.

Men jag förstår honom. Och jag vill inte prata om det.

Jag försöker framkalla mjölk i brösten. I morgon 08.45 skall jag träffa Stina 4 månader. Hennes mamma följer tyvärr också med. Men kommer att lämna mig och babyn ensamma och obevakade under någon timme eller så för en skönhetsbehandling. Då kommer jag att amma Stina. I bästa fall få henne att suga lite på mitt ena bröst. Just nu ligger jag och funderar på vilket utav dem jag gillar bäst. Höger eller vänster bröst? Jag kommer absolut inte att hinna pröva båda brösten då Stina är en mycket begåvad baby. Hon kommer nämligen att förstå ganska så snabbt hur jävla värdelöst det kommer att vara. För henne. Men det kommer att vara en magisk stund för mig. Nu skall jag ta två alvedon mot mina kramper i livmodern och somna fortsomfan. Stina behöver mig imorgon och jag har aldrig vart lyckligare.