som en ful tatuering

2012-01-15T13:59:00.005+01:00

Hejdå KKK. Inför varje nytt år är det dags att rensa. Ett alternativ är att rensa i garaget eller garderoben och anmäla sig till den där loppisen. Vilket förmodligen är den ursprungliga associationen. Lämna plats för nytt och fräscht! ...som i materiella ting.

Jag fokuserar däremot mer på Killar, Kompisar och Klamydia. Allt skall sorteras bort efter den lätt konstant berusade sommaren. Som tyvärr sitter kvar under hösten. För att kompensera den oansvariga dimman man fortsätter att leva i efter semestern -så kan man lika gärna vänta till årsskiftet.

För då kommer också alla löften om förbättringar och förändringar. Man skriver en 'att-göra-lista', som ett töntigt jävla kontrakt i maskopi med sig själv.

Den nya reformen börjar på K i år:

Klådan –äter Attarax igen och sover med vantar för att undvika rivsåren.

Känslorna –väljer numera mina tårar enbart efter ett utarbetat poängsystem.

Kolhydraterna –undviker jag ända fram till frukost.

Kondomer -ska iaf googla och läsa om dem.

Knarklådan –jag äter numera bara för sköldkörteln, magsåret, diskbråcket, knäna och migränen. Ibland p-piller.

Klackarna –istället för att köpa nya skor, så skall jag klacka om skiten.

Koftor –skall dra ned på användandet in public.

Korv –slutat med.

Kött –slutar jag snart med.

Kyckling –skall jag börja med.

Kontanter –skall pröva använda det en gång. Speciellt i baren.

Körkortet –ska jag tappa bort. Och beställa ett nytt med en sexig bild.

Kredit –kommer jag fortfarande inte handla på.

Karman –kommer att tatuera in ordet på mitt längsta finger. Och visa det för dig varje gång det behövs.

Kåtheten –jävligt fejkad. Ska prata mindre och verkställa mer.

Konsten –jag ska börja skapa igen.

Kärleken –ska jag leva på. Enbart.

2012-01-12T21:45:00.006+01:00

DateYear2012! Jag kommer att sätta ut en annons på ett dejting community. Eller möjligtvis släppa garden en aning på “riktiga” platser. Börja med att ta emot alla spritfyllda män med öppna armar. Kanske våga chansa på ett happy-SpyBar-ending ? I värsta fall, om internet inte fungerar.

Men nu har alltså Du ett exklusivt erbjudande att träffa Mig(klicka på länken) först av alla;

Du behöver inte ha körkort, jobb eller ens ett boende. Allt det där har jag redan. Dessutom har jag inte heller någon speciell färg eller fetisch för vad jag tänder på rent ytligt. Faktiskt. Hur mycket hår du har är oviktigt. Jag har dock alltid vart lite svag för skäggväxt, men det är tyvärr förbannat opraktiskt när vi skall kyssas. Jag har en tendens att bli uppskrapad i hela ansiktet. Mycket känslig hud. Där kommer också din munhygien in i bilden, den måste du fan ta hand om. Jag kommer aldrig be dig att sluta snusa eller röka –om du inte vill. Men då får du förfan borsta tänderna varje morgon och kväll. Tugg där emellan.

Rent spontant gillar jag nog dig hellre med lite ölmage än tvättbräda. Konstigt? Kanske. Men det där handlar såklart mest om vad det är för vibbar du sänder ut. Tränar du maniskt för att ta hand om ditt jävla sexpack så kan du orimligt vis hinna ta hand om mig. Jag kan kuta med dig på löparspåret om du vill, spela badminton, men då får du fan komma över spontant med några öl och måla en tavla med mig senare på kvällen. Därför tror jag att du också bör vara en estet. Alltid kul att kunna dela sådana intressen. Men det är inte livsviktigt. Jag har polare att dela det med.

Men, mina vänner kan jag dock inte ligga med, och där kommer du in i bilden igen. Någon gång i veckan funkar inte för mig. Om jag istället säger minst någon gång om dagen så kan vi ta det därifrån. Jag kommer nog aldrig att vilja kyssas offentligt eller hålla i handen på stan. Mitt på ljusa dagen. Kan inte riktigt svara på varför egentligen. Men det skulle bara kännas konstigt?

Jag tycker väldigt mycket om att laga mat, det behöver du inte kunna. Bara du håller tiden till middagen. Kommer du 30 min sent när jag stått som en hora i köket så kommer jag absolut att slänga gratängen i huvudet på dig. Och sen aldrig mer ringa upp på missade samtal från dig. Nu är jag gravallvarlig.

Viktigast av allt är att jag vägrar se på komedier med Ben Stiller, Owen Wilson eller Cameron Diaz. Om det nu skulle vara dina favoriter så behöver du aldrig höra av dig. Där kan jag faktiskt inte kompromissa.

Vi kommer givetvis inte att vara ett par på Facebook. Vi kommer alltså bara ha ’ett fungerande koncept –utan etikett’.

Hör av dig!

2012-01-11T13:36:00.002+01:00

De lyckligaste paren på facebook.Gör alltid slut. De som varje dag uppdaterar sina statusar om hur förbannat kära de är i varandra. Mycket mer än normalt, och mycket mer än ALLA andra. För deras kärlek är unik och ingen kan älska som dem.

Framför allt så skriver de frekvent på varandras wall. Så att alla verkligen kan se hur jättelyckliga de är. De skriver och tackar för myspyset igår, att de strax skall ses hemma och myspysa igen.

Det går givetvis aldrig att ha privata konversationer för att deklarera sin kärlek till varandra. Nej förfan. Syns den inte så finns den inte. Alla ska med på kärlekståget. Precis på samma sätt när det tar slut. För det gör det alltid.

Då är det också jävligt enkelt att radera all 'kärlek' med enkla knapptryckningar.Ändra status, radera skitgulliga puss-kort och tillslut blockera varandra. Efter att de tröttnat på den offentliga och obligatoriska smutskastningen. Absolut inget de skäms över ens om de har barn tillsammans. Bara att trycka på knappen så är det slut.

Sen är det bara att börja om igen. Med en ny partner. Övertyga alla om att de först NU har hittat den riktiga kärleken. Allt var bara ett misstag tidigare. NU är de alltså jätte-jättekära. För allra första gången.

2012-01-09T01:17:00.008+01:00

Vart kan jag köpa T-shirten? Där det står att jag såg Hamilton först av alla i Sverige? Jag var givetvis inte ensam i salongen, några fler var där. Men du är inte glad för min skull ? Nu kan du alltid skylla på att Hamilton är den sämsta skit du vet, att du inte ens skulle kolla på filmen mot betalning, under pistolhot osv. Mest för att missunna mig upprymdheten, och bagatellisera eventet jag blev bjuden på. Såklart att du gör det. Men kanske också för att du är skeptisk till svenskproducerade actionfilmer? Var inte det. Förutom det uppenbara, att Micke P är oerhört het i sin nya militär-tränade kropp ..och skyddar sig enbart med knytnävarna mot maskinvapen, så är den fruktansvärt bra. Alltså utöver att det pirrar i fitzin hela tiden.

Micke P skulle få göra precis vad han ville med mig. Vadsomhelst. Jag kan ta Micke P, Hamilton och Gunvald på samma gång för att fylla minsta lilla hål jag har på kroppen. Så att säga.

2011-11-01T23:59:00.001+01:00

Jag talar högt i telefonen. Samtidigt som jag letar efter ett ledigt jävla säte. Eller ett annat lämpligt alternativ att sitta på. Varenda vagn är som vanligt överfull med folk som svettas i trånga utrymmen. De står, sitter och nästan ligger obehagligt nära varandra precis överallt i tågvagnarna. Min väska fastnar hela tiden i någon eller någonting när jag klättrar över folkmassorna.

Jag lackarhelvete och går istället med uppkäftiga steg upp till 1a klass. Givetvis har jag solbrillorna på mig, fast det är gråmulet och duggregnar ute. Jag har inte avslutat mitt samtal utan höjer istället rösten ett snäpp och drar en ramsa om SJ. För att förvarna mina medpassagerare om ett eventuellt drama som skulle kunna uppstå om jag skulle bli förpassad ned till massgraven.

Jag hittar direkt två lediga säten bredvid varandra. Svingar upp mina väskor lite nonchalant och följer efter likadant med kroppen. I samma sekund som jag landar ser jag Honom.

Han som jag har letat efter ända sen den allra första dagen jag blev könsmogen. Den vackraste mannen jag någonsin har sett sitter mitt emot mig. På tåget mot Eskilstuna. Som ett resultat av chocken avslutar jag samtalet abrupt genom att sluta tala. Som en bekräftelse på att det verkligen är hans fem barn jag vill föda så börjar det krampa något fruktansvärt i livmodern.

Sen händer det någonting mycket märkligt. Jag vet inte hur jag skall hantera situationen? För första gången någonsin vet jag inte hur jag skall övertala en man till sexuellt umgänge.

Dessutom är jag klädd för att hämta barn på dagis.Brillorna har jag på mig av en jävligt bra anledning. Tack gode Gud. Vi hinner komma till Södertälje innan jag förmår mig att försöka med någonting. Vadsomhelst. Jag förstår att han förmodligen ser rakt igenom mina solglasögon hela tiden. Att jag stirrar på honom. Jag gör tafatta försök att se upptagen ut med min telefon. Men jag vet, att han vet, att jag inte kan sluta titta på honom.

När vi närmar oss Strängnäs börjar det bli ont om tid och lite pinsamt. Av en ren impuls vill jag fråga om jag får smaka av hans godis. Jag hatar sötlakrits men skulle kunna äta vadsomhelst för honom. Vad han än bad mig om. Jag vet också att han, tyvärr, skall åka vidare till Göteborg då jag ser hans biljett. Ganska ofta möts våra blickar och vi är samstämda om att tågkonduktören skriker som en idiot i högtalarna.Men det är allt.

Tillslut är vi nästan framme i Eskilstuna. Av ren panik samlar jag ihop alla mina saker och slänger ned dem i en utav väskorna. Sen väntar jag i ett par minuter tills högtalarna talar om att vi strax anländer till min station.Då fejk-stressar jag att leta efter min telefon. Kollar hysteriskt i jackfickorna, mellan sätena och rotar i alla väskor samtidigt som jag småsvär. Hela tiden fejkar jag givetvis.

Tillslut erbjuder sig den fantastiska mannen att ringa efter min telefon. Precis vad jag var ute efter. ’Ja tack snääälla du’ ler jag fejk-skamset och låtsas vara oerhört tacksam. Jag är dock genuint tacksam över att vi nu har varandras nummer. Sen fejk-hittar jag luren i botten på ena väskan och reser mig upp för att kliva av. Nu försöker jag att spela lite avståndstagande för att kompensera min manöver. I fall han synat mitt drag.

Givetvis slår jag i huvudet med en jävla smäll när jag reser mig upp. Utbrister ’fitta!’ och nästan vinglar därifrån. Utan att vända mig om.

Nej han har inte ringt eller puffat mig på Facebook. Jag hart inte heller lyckats få fram någon information över huvud taget från hans nummer.

Men jag förstår honom. Och jag vill inte prata om det.

2011-10-24T23:00:00.003+02:00

Jag försöker framkalla mjölk i brösten. I morgon 08.45 skall jag träffa Stina 4 månader. Hennes mamma följer tyvärr också med. Men kommer att lämna mig och babyn ensamma och obevakade under någon timme eller så för en skönhetsbehandling. Då kommer jag att amma Stina. I bästa fall få henne att suga lite på mitt ena bröst. Just nu ligger jag och funderar på vilket utav dem jag gillar bäst. Höger eller vänster bröst? Jag kommer absolut inte att hinna pröva båda brösten då Stina är en mycket begåvad baby. Hon kommer nämligen att förstå ganska så snabbt hur jävla värdelöst det kommer att vara. För henne. Men det kommer att vara en magisk stund för mig. Nu skall jag ta två alvedon mot mina kramper i livmodern och somna fortsomfan. Stina behöver mig imorgon och jag har aldrig vart lyckligare.

2011-06-28T11:13:00.005+02:00

Din son kallade mig kärringjävel. På tunnelbanan. Den gamla explosiva Nicole hade garanterat lagt honom över knät och gett hon 3 snabba på den lilla pojkstjärten...Vilket jag hade njutit av... Men tyvärr av helt fel (perversa) anledningar. Jag tyckte istället synd om den här avståndstuffingen och hans kompis. Som satt med en varsin spritpenna och klottrade fritt i hela vagnen. Precis som om det var någonting de hade lärt sig i skolan...? Därför blev de oerhört förnärmade, och förvånade när jag tog upp kameran och fotade dem. Samtidigt som jag hånskrattade.

-"Jag skall anmäla dig kärringjävel, du får inte fota mitt ansikte, fattaruuuu !!??" Skriker pojken, samtidigt som han ställer sig upp och tar två snabba steg mot mig som satt tvärs över.

"Okey gubben..Vill du låna min telefon, eller har du snott en egen?" Hugger jag tillbaka och reser mig över honom. Han når precis upp till mina tuttar som är större än hans huvud. Genast tappar han fokus och gör ett snabbt tecken åt hans tafatta kompis att resa sig upp. Precis då stannar tåget vid Rådhuset och de är borta på mindre än en sekund.

2011-06-26T18:57:00.002+02:00

Katastrofen på midsommar. Uppdagas när jag inser att ingen av de 10-talet killar som jag skall fira med är under 25 år. Majoriteten är alltså födda -84. Vilket absolut inte är någon ålder att tala om i verkligheten. Men i mina fantasier skall pojkarna vara födda en liten bit in på 90-talet.

Jag hittade dock Emil 7 år på grannarnas tomt. Lugn nu, han var minst 10 år för ung –men potentialen att istället lugna kramperna i min livmoder fanns där. Samt även i Mathilda 8 år. Under halva kvällen fick jag ungarna att sitta i mitt knä och lyssna på roliga historier. Emil vägrade dock att kalla mig mamma. Den ungdjäveln kunde fan inte sitta stilla i 2 minuter.

I ett svagt ögonblick hade jag lovat dem att bada prick kl 10 dagen efter. Efter en förhandling om tiden då de givetvis ville ses redan kl 8. Jag glömmer alltid bort att barn aldrig glömmer -eller dricker alkohol. Men just då hade min längtan efter barn inte vaknat så jag ignorerade dem. Utan dåligt samvete.

Annars var det som vanligt. Traditionerna med sillunch, 5-kamp, stångdans, logdans..

..Bove-dansen..

..alla-på-bordet-dansen..

..avslutades med lapdance till frukost..

Precis som vanligt.

2011-05-02T20:22:00.002+02:00

Som en ful tatuering. Brukar jag säga som en liknelse för att nedvärdera andras idiotiska handlingar på internet. Men nu gjorde jag och Henrick en varsin jävligt snygg tatuering. Ingenting som vi behöver skämmas för.

Sista sekunderna som oförstörda och omärkta.

Han som skulle tatuera mig hette Finger och var från Australien. Han var tatuerad på hela kroppen förutom i ansiktet. Men det hade börjat klättra upp ordentligt på halsen. Snart kommer han vara 'all covered' och se ut som en oljemålning i 4D

Jag var givetvis förbannat nervös. Insidan överarmen, där jag skulle tatuera mig är absolut det värsta stället ur en smärtsam synvinkel. Det säger alla.

Men jag frågade ändå Finger hoppfullt vart han tyckte det gjorde mest ont. Han borde ju veta? 'Honestly..? It's actually that fucking place you've chosed' sa han och nickade hånfullt mot min ännu orörda arm som jag hade placerat på den inplastade britsen. Nästan så att han idiotförklarade mig.

Sen började han att hacka mig i armen helt utan förvarning. Som om jag skulle straffas för någonting. Som om han ville hämnas.

Jag har ju sett på Miami Ink hur killarna liksom stöter på tjejerna som kommer in i bikini och vill bli tatuerade. Någonting jag hade tagit förgivet skulle ingå i priset även på Swahili Bob. Men han visade inte.ett.dugg.jävla.intresse för mig. Trots mina tappra försök att uppmuntra honom till att ta lite på mig.

'Whyyy is there a dead rabbit hangig there?' Frågade jag.

'Where the fuck do you want it to hang then?' Svarade Finger iskallt, utan att titta mig i ögonen. Inte ens lite ironiskt eller road.

...'But it's a fake-dead-rabbit, right?' försökte jag. 'Nooo Nicole... why should I hang up a fake dead rabbit?' Nu var han nästan irriterad och markerade tydligt att han inte ville prata om den döda kaninjäveln. Så jag frågade aldrig vad den hette. Men i min fantasi så döpte jag den till Chester och drömde om att han skuttade omkring på en äng av blommor tillsammans med sin mamma och 7 syskon. Eftersom Finger inte ville prata med mig så fick fantasin flöda.

Men det måste ha varit som att föda barn? Jag glömde bort hur jävla ont det hade gjort i samma sekund som jag såg resultatet. Absolut värt 2 timmar av smärta.

Henricks tatuering är också fantastisk.

Som ett sista försök att få bekräftelse av Finger frågade jag om han inte tyckte att jag var skapligt cool ändå? Eftersom jag hade vart tyst och inte gråtit under hela tiden. 'No you're not' svarade han och sa att han bara tar cash. Fortfarande utan att titta mig i ögonen.

2011-04-27T20:22:00.002+02:00

Thank Good for Henrick. Felice har lämnat mig. Igen. Visserligen har jag fortfarande inte kommit över chocken från mars -89, när mamma och pappa kom hem med två jävla bebisar . Som direkt snodde ett varsitt utav mammas fantastiska bröst ifrån mig. För att inte tala om uppmärksamheten jag hade haft för mig själv i fantastiska 2,5 år. Nu skulle jag alltså dela den, mammas bröst och kärleken med Felice och hennes identiska syster Michaela.

Det gick relativt bra efter en tid. Vi älskar varandra idag. Såklart. Trots flera år av distans från varandra pga internatskola, jorden-runt resor och pojkvänner från alla håll. Vi kompenserar förlorad tid genom att sova i samma pyjamas när vi väl är tillsammans. Och vad gjorde man innan iPhone? Hur hade man ens en relation med varandra?

Ganska snart är det bara jag och Henrick kvar i Sverige. Tursomfan att vi bor i samma kvarter här på Kungsholmen. Michaela kommer ju aldrig flytta hem ifrån Canada. Även fast hon kanske har lovat det. Mamma och Pappa emigrerar i smyg just precis nu.

2011-04-26T22:43:00.003+02:00

Jag gör det med flit. Undviker nyheterna i alla dess mediala former. Fullt medveten om att jag ibland framstår som en förbannad idiot i vardagliga, och mycket enkla samtal. Så i morse försökte jag verkligen att titta på Nyhetsmorgon, istället för att lyssna på Damien Rice på högsta volym.

Efter att ha missat Tsunamin med tre dagar (!) och inte hade en blekaste aning om vem Juholt var, så har jag fått stränga order från de människor som älskar mig. Själv har jag inga som helst jävla problem med att leva ’lyckligt ovetande’ om misären.

Vilken förbannad jävla ångest det är att behöva äta sin frukostmacka framför tragedier. Om hur sjukvården, försäkringskassan och Mellanöstern ödelägger tusentals liv varje dag.

Även om det många gånger blir pinsamt så är jag faktiskt totalt ointresserad av egoistiska skäl. Jag vill gå till jobbet med hopp om mänskligheten. Framför allt om sjukvården och försäkringskassan. Mellanöstern kunde jag inte bry mig mindre om. Hoppas de dör allihopa. Talibanjävlar.

Jag vill framför allt inte höra om att man har skjutit björnungar. Hela min jävla dag var förstörd, och jag kan fortfarande inte prata om det utan att börja gråta.

2011-02-13T22:21:00.003+01:00

Who let the girl's out? När jag kom hem i morse hade jag och Tessan lämnat fönstret öppet på vid gavel över natten. Förmodligen av en jävligt bra anledning, men som jag varken kom ihåg eller förstod när jag möttes av 10 minusgrader i lägenheten. Tulpanerna hade dött. Alltså frusit ihjäl. Vilket jag också höll på att göra. Så jag hoppade över den egentligen mycket efterlängtade duschen och behöll istället en bit av gårdagen när jag mötte upp Henke och Hannu för att ta en omväg till Gärdet via Solna. Hannus syster och äkta man hämtade upp oss för att åka till en 3-våningars Myrorna.

Hannu blev fotad för en modeblogg ute på Sturecompagniet igår. Således ville han leva upp till sitt nystartade rykte som ikon och trendsättare. En riktigt shysst outfit till nästa helg var första prio.

Se så bra det blev. Allt annat än succé med den där tajta lilla röven är omöjligt.

Henrik hakade också på den nya Style-by-Hannu-trenden och hittade sin outfit. Han känner sig klar så att säga.

Vi hittade en riktig shysst Harley-skinnpaj till Stella och hennes motorcykel. Om den inte passar är den precis lika snygg på väggen. Oavsett, så ville jag och Henrick köpa den och uggsen till vårt favorit-barn. Köpa oss lite mer kärlek.

Efter en fika med hela gänget kände vi för att äta något 'enklare' till middag. Henke gjorde smeten, jag stekte skiten och Hannu vispade grädden och dukade bordet. Vi är ett grymt bra team som hela tiden saknade Tessan. Som är med sin absolut-inte-tillsammans-kille ikväll. Igen.

Men vi fick allesammans en sockerchock av drottningsylten och gräddade genast pommes för att jämna ut balansen med salt och fett.

Känns bra att somna nu.

2011-02-11T20:48:00.002+01:00

Det är fredag men ändå torsdag för mig. Jag blev snuvad på veckans bästa dag. Final på mässan i morgon. Således ligger jag i soffan på en fredag och försöker verkligen, verkligen lura sinnet och vin-tarmen att det är en vanlig vardag. Därav gick jag till gymmet i vanlig ordning, närmare 21-tiden för att slippa kö till maskinerna. Men genast blev jag påmind om helgen. Gymmet var givetvis stängt.

Jag var fruktansvärt nära på att lacka helvete. Men jag tog bara 10 djupa andetag och började istället knalla hem till Henke och Hannu. Men halvvägs dit svängde jag instinktivt hemåt. Trots inviten om umgänge från dem bara någon timme tidigare så visste jag att de skulle sitta och spela tv-spel. Vilket jag även fick bekräftat senare.

Therese hänger hemma hos sin absolut-inte-pojkvän ikväll. Så jag passade på att ta en sinnessjuk lång dusch med badrumsdörren öppen så att jag kunde titta på Skavlan samtidigt. Alltså samtidigt som jag surfade i duschen.

2011-02-10T19:15:00.003+01:00

Jag vill föda hans barn. I morse skulle jag ta tunnelbanan till Nacka strand då vi ställer ut på Nordens Sko- & Väskmässa. Där nere på perrongen såg jag det vackraste på mycket länge. En pappa sitter och läser sagor för sina barn ur riktiga böcker. Förmodligen har de stigit upp i ottan, knappt hunnit äta frukost -och har minst en timmes resa med trängsel och panik framför sig.

Jag föreställer mig att han är ensamstående. Delar på vårdnaden med deras subba till mamma. Som förmodligen hänger ut sina barns pappa på facebook med patetiska statusuppdateringar. För att hon tycker synd om sig själv och vill såra honom. Fast det blir barnen som får ta smällen.

Tur att tunnelbanan kom och stoppade mig. Från att ta med allesammans hem för att älska dem villkorslöst.

Jag måste ha blivit distraherad av min livmoder som krampade och längtade efter den fina familjen. Jag åkte åt fel jävla håll. Så jag hoppade av på en lämplig hållplats och blev istället upphämtad av en kollega som åker bil i Stockholms innerstad. Vilket är fullkomligt idiotiskt. Men just denna morgon älskade jag det.

2011-02-09T20:00:00.004+01:00

Legaliserad rasist? Det är du bara om du själv har någon form utav utländsk härkomst i dig. Då har du alltså befogenheten att använda ordet 'svartskalle' och 'blatte' precis hur mycket du vill som skällsord. Till precis vem du vill helt oprovocerat.

Precis som att alla homosexuella får använda ordet bögjävel utan att det på något sätt kan uppfattas som stötande eller kränkande. Därför är det också inte alls olämpligt eller konstigt om jag kallar allt och alla för 'fitta' så fort det passar mig -eftersom att jag besitter en alldeles egen. Bokstavligen talat sitter på en sådan. Då är det väl fan ok?

Jag önskar varenda dag att jag hade haft lite, lite zigenarblod i mig. Då hade jag kunnat vräka ur mig 'zigenarpack' och 'tattare' varenda jävla dag utan att behöva skämmas. Nu måste jag istället smyga med det. Viska det i min kompis öra, eller bita mig i läppen på tunnelbanan och skrika det i kudden vid läggdags.

2011-02-08T19:17:00.010+01:00

Min kvinnas födelsedag(-ar). Tessan fyllde alltså år i fredags. Någonting vi har firat 3 dagar på raken. I torsdags svängde jag förbi och plockade upp en låda rödvin till middag åt oss två. Det blev alltså bara den till middag. Så Tessan fick aldrig någon frukost på sängen med skönsång på morgonen. Kan man säga.

Jag hade givetvis förberett fredagen på kontoret med att boka om och skjuta fram alla kundbesök. Dessutom bor jag ju så nära jobbet att jag kunde krypa dit.I gårdagens outfit som jag aldrig tog av mig. Jag driver med er nu.

På kvällen, på Tessan riktiga födelsedag, fick vi besök av finfina vänner Evelina, Mattias och Sebasthian. Vi bäddade soffan mycket strategiskt innan vi drog ut i natten.

Åt en brutal middag på Heat och levde rövare på Soap bar. Tills de stängde.

Trots att vi somnade runt 05.00 var vi allesammans färdigduschade och samlade runt en varsin frukost-macka på ett café vid 11. Vi vandrade omkring i city ett par timmar innan vi vinkade av våra vänner till 3 tåget. Precis lagom att jag och Tessan hann springa till systemet för att inhandla öl och en flaska vin. Till den tredje födelsedagsfesten.

Tessan behövde inte visa leg på systemet. Det är fortf oklart huruvida det beror på att han i kassan kände igen henne -i och med de frekventa besöken. Eller om hon faktiskt ser mycket, mycket äldre ut nu.

Vi åt lasagne, dansade i köket, och skålade över våra framgångar och erövringar. Framför allt över hur mogna och förnuftiga vi är.

Vi drog vidare till Ljunggrens på söder, mötte upp Nicolina -och mycket senare även lillebror Henrick. Som ramlade ut från Sturecompagniet. Lite snyggt sådär.

Tessan jobbade kl 7 söndag morgon. Utan problem eftersom hon är superwoman. Bättre arbetsmoral än dig och mig tillsammans. Själv tog jag en 2 timmar lång promenad i solen runt hela djurgården med min vän Philip. Jag hade solglasögon på mig.

2011-01-04T21:15:00.004+01:00

It's official. Jag ska alltså fylla 25 år i år. Vilket är oerhört konstigt eftersom jag fyllde 18 alldeles nyss.

Men till skillnad från er så har jag ingen som helst problem med att åldras. (Men återkom gärna med den frågan närmare min födelsedag i september)

Dessutom håller jag mig ung genom att dricka ungt blod. Eller någonting i den stilen.

Jag har absolut inte avgett några nyårslöften. Däremot smider jag planer som självklart innefattar en modifiering av kroppen. Flera stycken faktiskt. Men första prioritet blir att laga den innan jag börjar förstöra den igen.

Jag har fortfarande inte blivit av med min influensa (som inte heller har brytit ut) efter snart 6 veckor. Samt att magsåret läcker och diskbråcket är värre än någonsin. Annars är det jävligt bra. Förutom åderbråcket,köldskadorna och knäna såklart.

I morgon kommer jag att dricka öl med Tessan. Sen är det slut med det. För januari alltså.

Idag kom min viktiga leverans till Elle-galan fram. 'Kan vara de snyggaste goodiebagsen någonsin i Elle's historia' -sa dom. Tyvärr fick jag inte signera dem med mitt eget namn.

Nästa vecka kommer likartade By Nicole-leveranser. Då kommer mitt magsår att läka självmant. Det är jag helt övertygad om.

2010-12-31T17:58:00.004+01:00

Tack ska jag ha för detta år. Jag vill börja med att tacka mig själv för det gångna året. Det har varit mig ett sant nöje att fortsätta utvecklas i mig själv.

Varje dag faktiskt. Allt som oftast har jag vart förbannat stolt över mig själv, och mycket självsäker. I det mesta och flesta situationer.

Men ibland har det givetvis gått åt helvete. De mest givande och nyttigaste konflikterna har jag faktiskt haft med mig själv. De har även varit de enda konflikterna som har påverkat mig, såhär i efterhand.

Jag är mest stolt över min nyvunna förmåga att faktiskt lyssna mer på andra. Även om jag aldrig har haft några som helst jävla problem med att svälja min stolthet och visa mitt underläge när jag haft fel. Till skillnad från er.

Utan snarare att jag har lärt mig att ta det lite lugnare innan jag lackar helvete. Andas och räkna till 10- Vilket har resulterat i att jag faktiskt inte har haft många tillfällen att bli förbannad. Min energi har ändrat fokus.

-Till mitt eget välmående. Jag kommer aldrig mer att bära din jävla ryggsäck med problem. Min är tillräckligt tung. Skulle fan behöva ha hjul på den.

Tacksomfan Nicole! Men utan allt och alla runt omkring mig hade jag aldrig utvecklats. Jag är tacksam för en och annan käftsmäll jag fått från folk som älskar mig påriktigt. Samt från min chef och assistent. Därför har jag även varit tvungen att rensa ut i relations-garderoden. Sådana där 'plagg' som hänger kvar av ren vana.

Ikväll hänger jag med Eliten. Bara en bråkdel av den visserligen.

Gott Nytt år på er allesammans.

The winner take's it all. A looser have to fall.

2010-12-26T22:35:00.011+01:00

Jag var fruktansvärt het i lördags. Det gjorde nästan ont att ta på mig. Jag hade iaf ont dagen efter. Samt att jag bara höll mig till alla fula vänner, som Sandy -för att framhäva mig själv ännu lite mer.

Igår vet jag inte. Då var jag inte riktigt lika självsäker framför spegeln.

Kom tillbaka till Stockholm sent på kvällen. Bokade buss för att undvika all form utav försening och irritation. Men det gick åt helvete. Den var 40 minuter sen. Jag tyckte synd om alla som stod och väntade ute i kylan. Själv satt jag i bilen med mamma, pappa, kaffet och stjärtvärme på.

Tessan hade överraskat med en gran när jag klev innanför dörren. Jag kan omöjligt få en bättre partner än henne.

I morse var jag tillbaka på jobbet efter 9 dagars ledighet. Som tur var hade jag skött min jobbmail under tiden, löste ett och annat världsproblem från soffan. Så jag slapp överraskningar.Vad gjorde alla innan Iphone?

Henke ringer ibland och skryter om hur bra han har det i Vämdalen, 40 cm pudersnö, nästan plusgrader och sol osv, osv. Jag åkte aldrig ens skidor i Säfsen, höll mig till skoter. Visste ni att jag är fruktansvärt bra på att köra skoter? Mamma sa att hon inte ens var rädd när vi höll på att välta.

Det är så jävla mycket jag är bra på fan.

2010-12-24T23:11:00.006+01:00

Till min syster Michaela. Hur är Canada nu liksom? Nu är det jul igen, och du är borta igen. Du missade hela skiten i Säfsen. När mamma lackade helvete på Felice som vägrade ha på sig bältet. Larsson var nyopererad och fick ligga i framsätet hos mig hela vägen -och hittade aldrig en skön ställning att chillaxa i. Eftersom hon inte hade bajsat ordentligt på 2 dagar.

Pappa vägrar att lyssna på kommersiell radio då han fullkomligt hatar reklamhelvetet. Samtidigt protesterar Felice mot P3 eller dylikt då hennes franska pojkvän (som är med i baksätet) inte förstår svenska. Alla är oense om huruvida vi skall höja eller sänka volymen, samt om det är en bra eller dålig låt.

Hela tiden är mamma och pappa oense om hur vi skall åka och när vi skulle ha svängt. GPS- helvetet fungerar aldrig. Även om den hade fungerat så hade de aldrig trott på den. Pappa vill alltid slänga ut den genom fönstret. Jag försöker hela tiden hänvisa till min eminenta Iphone's GPS. Men slutade bry mig efter halva resan.

Jag var mest sur över att jag fick ta en av 'svarting-jackorna'. En av de röda Canada-Goose, du vet. Därför satt jag kvar i bilen när alla andra gick in på Statoil för att köpa fika. Och tog istället en massa kort på mig själv.

Du har även missat första advent. Det traditionella God Jul/Kuk baket. Till och med Julkalendern var bra i år. Bästa någonsin sen Mysteriet på greveholm.

Jag, Henke och Tessan har gått all-in på julstämningen i Sthlm. Varje söndag under hela jävla december har vi ätit julskinga, gröt och pepparkakor tills vi hatat det. Tyvärr blev det aldrig någon gran. Det mår vi fortfarande lite dåligt över.

Vi har samlats hela järngänget hemma i Eskilstuna för att vinka av Ida och Jossa som dragit till Thailand. Du missade pyjamaspartyt hemma hos mormor. Samt hennes kycklinggryta.

Samt att Stella har fått en egen säng i mamma och pappas sovrum. Snart kommer hon att få ditt rum, också. Mitt rum har hon redan fått.

Med andra ord fattas du oss. Kom hem nu förihelvete.

2010-12-06T22:41:00.004+01:00

Stay rockstar. Magnus Bohm bjöd till fest i lördags. Jag kom fel, skulle egentligen på en grym efterfest hos massa rockstjärnor som bjuder på knart. Men det var minst lika trevligt i gamla stan med bästa vänner istället. Tessan kom också fel. Hon var utklädd till sig själv.

Temat var alltså 'ursäkta jag kom fel'. För er som inte förstod det. Jag har alltså inte utökat min piercingsamling till en näsring. Fast jag är brutalt sugen. Men då får jag nog sparken. Kan vara värt det? Matcha med tatueringarna?

Dagen efter fanns det ingen rockstar i närheten. Jag var trött, klumpig och tafatt. Började gråta till en Disneyfilm, samt även när vanten fastnade i luggen. Jag trodde för en kort sekund att jag skulle tvingas klippa av de 20 stycken perfekta hårstråna som surrat fast sig kring knappdjäveln.

Men Tessan fixade, och jag förlorade bara 4 st av mina favorithårstrån. Det grät jag givetvis också över.

Sen var jag relativt stabil resten av dagen. Men allting är ju relativt.

2010-11-23T19:55:00.007+01:00

I hope someday someone will do you like I did.

Det är högst osannolikt att vi skulle vara ihop om ens ett år från och med nu. Eller ens om 2 månader. Att jag skulle träffa en kille och se framtiden som klar, säkrad och färdigplanerad , så att säga. Det händer inte, och det har inte ett jävla skit med min eller din ålder att göra.

Så lugna er med att hugga tillbaka med lama anonyma kommentarer. Jag hycklar ingen här.

Jag talar om min situation. Bara om Nicoles situation. Allting handlar om mig just nu. Totalt oförmögen, framför allt ovillig att stadga mig på andra plan än i arbetet och relationer utöver vänskap.

Tyvärr så blir jag lätt förälskad. Lika lätt som jag blir irriterad. Tröttnar. Det räcker med ett par fula skor, en onödig kommentar eller fel agerande. Det är på en fruktansvärt ytlig nivå jag dömer. Med avsikt. För att jag verkligen inte vill bli involverad. Inte nu.

Inte ens från och med du.

2010-11-23T18:52:00.005+01:00

Thin is the new black. And once you go black you never go back.

Min taktik är att byta ut den dagliga dosen korv mot risgrynsgröt. Ett kilo om dagen motsvarar 1000 kcal. Om ett par veckor, när jag har tröttnat på skiten så kommer jag förmodligen att spy av det. Om jag har riktig tur alltså.

Snabbt uträknat kommer jag dessutom att göra av med ca 600 kcal om dygnet på enkla vardags- och nattaktiviteter. Jag kommer inte att träna, det har jag inte tid med just nu. Om jag inte bortprioriterar andra aktiviteter på schemat. Men det kommer absolut inte att hända.

Jag tror det kan fungera. Faktiskt.

2010-11-22T20:46:00.004+01:00

Kommer ni ihåg Fabio, min bror? Nu har lockar fallit till golvet. Jag är absolut inte lika fingerfärdig med tekniken som en frisör. Jag kör en mer innovativ stil. Jag har inte heller några riktiga verktyg. Men eftersom jag är så förbannat uppfinningsrik, samt att Henrik litar på mig, så tar jag det som finns. En nagelsax.

Därför anser jag mig vara brutalt mycket bättre än en frisör. Hälften så dyr dessutom. Jag är faktiskt riktigt bra på precis allting jag gör, allting jag tar i -blir till guld. Som när jag klippte mig själv.

Vi prövade frisyren på Stureplan. Den gjorde inte helt oväntat succé. (Fast bilden är tagen från vardagsrummet)

2010-11-22T19:15:00.003+01:00

We have become those we hate. Det gäller att vara vän med finden. Att spela i samma division, så att säga. Men framför allt så gäller det att studera sina motspelare jävligt noga och läsa av deras fintar på plan. Vi härmar deras spelarattityder och lyckas på så sätt ge dem ett brutalt jävla motstånd. En hård, svettig match, och ibland måste det blöda.

The winner takes it all. A looser have to fall.

2010-10-25T22:38:00.005+02:00

Varför lägger du inte satsen på ryggen istället? En evighetsdebatt kring vems fel det är när det oönskade barnet blir till. Vem borde ha tagit mer ansvar? En ganska onödig debatt. Om det är i min kropp det kan hända så skulle jag inte våga överlåta ansvaret till min partner att äta preventivmedlet istället. Gud skapade en man och en kvinna. Det är skillnad på oss. Hur mycket ni feminister än kämpar. Ni behöver inte raka er under armarna. Bra så. Men vi fick olika kön och olika funktioner på dem. Jag skulle inte byta ut mitt. Trots att jag gladeligen skulle byta bort nackdelarna som att pressa ut ett barn på 3 kg och behöva sy ihop min fitzi. För att sedan låta dem fullständigt urlaka brösten som pricken över i:et efter alla bristningarna ungdjäveln lämnade efter sig.

Vad jag menar är att jag trots detta inte är bitter. Jag är gravallvarlig. Jag är så pass mogen i min kvinnlighet att jag aldrig skulle överväga att tjaffsa om någon orättvisa. Jag tar ansvar för min kropp och mitt kön. Njuter visserligen mestadels av fördelarna. Som att kunna gå först i kön, ha bröst, aldrig behöva betala notan. Samt att kunna anklaga vemsomhelst för våldtäkt.

Framför allt kan jag förstöra en killes liv genom att bli gravid. Jag kan ljuga för honom om att jag äter p-piller. Råka bli gravid och föda ett barn. Som han inte vill ha. Lika mycket som han inte vill ha mig. Men om han nu skulle vilja ha själva barnet så kanske han inte vill ha situationen. Men jag kan göra precis vad jag vill ändå. Det är ju min kropp.

Eller så kanske det är ett genuint misstag från min sida att blir gravid. Preventivmedlet hade en bristning.

Oavsett så borde du alltid lägga satsen på ryggen istället. Från och med nu.

2010-10-25T21:48:00.005+02:00

Friends with benefits. Det är Kalle det. Och alla andra fabuolösa människor som jag spenderade helgen med. På Bästkusten hemma hos Kalle. I ett hus vid havet. Det riktiga havet där man kan fiska hummer.

Men vi köpte skiten från en riktig fiskaregubbe istället. Jag hade svårt för att ens titta på dem. Samt att koppla bort tankarna när de sedan blev nedslängda -livs levande- tillsammans i en konsum-påse i bagageluckan. Med klorna ihopsnörade, totalt försvarslösa. Jag äcklades faktiskt av tanken. Inte på grund av några vegetariska aspekter. Jag tyckte bara att det var jobbigt och kunde inte undvika att sätta mig in i de förbannade humrarnas perspektiv.

Det är fortfarande oklart varför Kalle hade solbrillor på sig när han skulle koka humrarna. Inomhus. Men jag är fan övertygad om att det var för att dölja tårarna och den smärtan han egentligen kände av att slänga ned dem i kokande vatten. Jag hade däremot inga som helst problem med att visa mina känslor. Varje gång en hummer åkte ned i kastrullen mot döden ropade jag förlåt. Med tårar i ögonen.

Men sen åt jag gladeligen skiten. Då var de redan döda och känslolösa. Jag har fan aldrig varit en finsmakare. Äter som sagt vilken jävla korv som helst och skulle inte känna skillnad på dem. Precis så är det med skaldjur. Allting är precis lika gott.

Kvällens yngsta deltagare var ett fantastiskt substitut för Stella. Givetvis inte tillräckligt. Men det dämpade den värsta smärtan.

Jag unnar er alla ett uns av vad min helg innehöll. Om så bara 10 minuter. Det hade ni nog behövt. Era bittra stackars höstdeprimerade satar.

2010-10-19T23:22:00.004+02:00

Size do matters. Dock behöver det nödvändigtvis inte betyda att det är den godaste. Men den håller mycket längre. Och du blir vanligtvis mätt på en. Du behöver således inte äta två, tre stycken för att bli tillfredställd. Det konstaterade jag hemma hos Kalle igår. Dock har jag alltid gillat dom små. Och är dom små så tar man..? Ja det är riktigt

2010-10-19T22:49:00.004+02:00

Jag saknar mig också. Jag vet att ni tror att jag sitter hemma på fyllan och hasplar ur mig grejer på bloggen. Eller att jag skulle vara dum i huvudet, rakt av. Att jag i blindo av ren ilska skriver saker som jag ångrar. Så att jag ligger och gråter mig till sömns om nätterna. Bu hu.

Oj vad fel ni har. Tvärt om är allting oerhört genomtänkt. Därav hinner jag inte blogga varje dag längre. Jag har dels svårt att få ihop den fysiska tiden. Stockholm slukar sekunderna dubbelt så fort i förhållande till Uppsala. Skitkonstigt med sant.

Men framför allt hinner jag inte läsa tidningen, reflektera eller analysera lika mycket längre. Jag lovar mig själv precis varenda jävla dag att jag skall bli bättre. Att gå direkt hem från jobbet och blogga på en gång. Minst 3 gånger om dagen får jag fan en idé. Men den drunkar bland alla ordrar och mötesprotokoll jag också måste komma ihåg. Eller så somnar jag. Eller så är jag full. Men troligtvis ligger jag i badkaret. Naken, våt och tänker på allting annat.

2010-10-10T16:48:00.006+02:00

För ett år sen. Föddes Stella. Nu kan hon prata, gå, peka på lampor och manipulera folk att få sin vilja igenom. Hon är strategisk och fruktansvärt intelligent.

Dessutom har hon numera en riktig motorcykel som går på bensin och tillhörande skinnpaj. Inte många i hennes ålder som har kommit så långt. Jag var till exempel hela två år när jag hade min första.

Min pappa var givetvis oerhört sugen på att leka med Stellas nya motorcykel och frågade snällt. Men då kom givetvis krokodiltårarna.

Lego var en annan förbannat rolig upptäckt. Pappa Micke försökte redan från första sekund att lära henne stoppa tillbaka bitarna när man lekt färdigt. Ett mycket tappert försök, men förgäves. Hon gör precis som hon vill såklart.

En annan favorit har blivit godis. Eller socker över huvud taget. Det är givetvis förbjudet. Således blir hon nästan euforisk när det faktiskt är okej att äta giftet. När hon inte behöver stjäla eller skrika sig till det.

Ibland slår hennes intelligens över. Hon vet liksom inte alltid sitt eget bästa. Trots att hon är så förbannat trött att hon gråter av utmattning -så vägrar hon att sova.

I takt med åldern har hon även blivit tyngre. Att vagga henne till sömns är ingen barnlek längre. Speciellt inte när vi vill två helt olika saker. Jag vill att hon skall somna till vaggvisorna. Hon vill istället fäktas och peka på lampor.

Bara till dig: Jag önskar att du var min Stella. Men mest av allt önskar nog min mamma och pappa att du var deras barnbarn. Jag är så oerhört tacksam för att du finns i närheten. Jag har fått en aptitretare på hur det kommer att kännas den dagen jag får egna barn. Samt en inblick på hur mycket mamma och pappa älskade mig i början. Sen vet jag inte vad som hände? Jag fick förmodligen också en talförmåga och blev för smart för mitt eget bästa/sämsta.

Jag har aldrig sett ett barn som du. Som har så enormt mycket folk omkring dig som dyrkar dig. Utan att överdriva. Du har påverkat mig något enormt och jag kan knappt bärga mig till den dagen jag får egna barn. Dock har jag jävligt svårt att tro att de ens kommer blir hälften så bra som du.

Gud kommer att straffa mig med tre små slampor. Men då kommer jag att leva på dig och förneka mina egna horungar som härjar på stureplan.

2010-10-05T22:37:00.003+02:00

Vad fan har hänt med Henrick? I morse kom jag hem brutalt tidigt -enligt Henkes klocka alltså. Enligt mina mått mätta är inte 06.30 speciellt tidigt över huvud taget en vardag. Jag går alltid upp 2,5 timmar innan honom.

Direkt när jag kommer upp från tunnelbanan, på ganska långt håll ser jag att någonting är jävligt fel därhemma. Det lyser i lägenheten. Min spontana tanke -som jag dessutom tar förgivet är att lillebror vart ute och smutsat och gått hemifrån utan att släcka lamporna. Shit happens. Dock aldrig för mig. Men till min förskräckelse märker jag att ytterdörren är olåst. Först blir jag arg och klampar in med kängorna i hans sovrum för att kolla status. Jag klampar medvetet väldigt högt på parketten genom hela vardagsrummet så att en potentiell halvnaken slampa skall hinna vakna och dra på sig täcket.

Så att jag slipper se hennes hallontuttar och tajta röv.

Men varken Henrick eller någon halvnaken slampa är där? I det läget vet jag inte riktigt hur jag skall reagera. Skulle jag blir mer rädd eller istället skitförbannad på en oansvarig och förmodligen aspackad lillebror? Men så kommer Henke plötsligt upp från tvättstugan. Han hade alltså gått upp mitt i natten (-enligt hans mått mätta) och tvättat.

Då kan ni alltså förstå hur jävla svårt det är att få en normal tvättid i det här förbannade huset. Vi har dessutom bara en enda tid att välja på. Om man inte vill göra det innan jobbet. Nästa tid jag hade var den 13 oktober. Om 8 dagar, 8 hela dagar. Ikväll när jag kom hem snodde jag en grannes tid. Stod i princip och klockade jäveln. På sekunden då han var sen erövrade jag tvättmaskinerna. Som tack hade han lagt ur min blöta tvätt från torktumlaren. Så nu hänger skiten istället över hela badrummet.

Så.jävla.värt.det.

I morgon kommer jag att ha rena trosor med en matchande ren skjorta till dem. Äntligen.

2010-09-30T19:51:00.004+02:00

MY ASS is talking you. Jag vet att du gladeligen vill ha den konversationen. Förvisso. Med en sådan vacker utsikt. Men jag vänder ryggen till dig för att tydligt markera att jag inte vill titta dig djupt i ögonen och hålla handen. Det betyder alltså inte att du ska klia mig på ryggen. Andra gången vi tar en öl.

Jävla idiot.

Om du satt här just precis nu så skulle jag klappa dig nedlåtande på huvudet. Och säga att ditt skepp har seglat. Men du är relativt ung och lär få hissa segel ändå i framtiden. Men aldrig i min säng.

2010-09-28T20:56:00.003+02:00

Min skinnpaj åkte förstaklass ensam. För vi andra satt i restaurangvagnen hela jävla vägen till Göteborg. Vi har ställt ut på mässor och träffat våra kunder den senaste tiden. Jobbat dygnet runt är en underdrift. Emellanåt har vi givetvis hunnit med brutala räkmackor på Heaven23. Och vinet. Det hann vi också med. Samt mingelfester med gratis sushi och Singha-öl. Jag kände mig fruktansvärt vuxen att äga ett eget hotellrum. Hade jag vart kille hade jag garanterat köpt en hora att dela dubbelsängen med.

Jag gillar dom lyxiga delen i jobbet. Alltså att resa och bo förstaklass, samt kunna nyttja företagskortet. Jag älskar att känna mig behövd, att folk faktiskt frågar specifikt efter mig och min kompetens. Att känna mig produktiv och få bekräftelse. En rejäl jävla dunk i ryggen är det bästa jag vet. Utan att skämmas.

Dock börjar jag falla tillbaka i stressen som utvecklade mitt blödande magsår vid 19 års ålder. Jag har inte riktigt lärt mig att koppla bort jobbet när jag kommer hem. Eller när jag sover. Henke har hört mig svamla i sömnen om leveranstider, ordrar och fakturor aspackad en lördagsnatt -när jag egentligen borde drömma om 19 åriga pojkar utan hår på bröstet.

Förövrigt rullar vardagen på smärtfritt. Jag och Henke kommer fruktansvärt bra överens -tillochmed när han går upp mitt i natten och äter upp min lunch efter middagen som jag lagade. Jag blir aldrig arg längre. Och han blir i sin tur inte arg när jag facerapear honom om könssjukdomar.

2010-09-21T20:07:00.010+02:00

Jag är stolt över mitt land. Framför allt är jag stolt över mig själv. Jag ser inte allting i svart eller vitt. Eller borde jag säga blått och rött? Jag har absolut inga problem med att respektera och diskutera med någon som tycker tvärtom. Speciellt då jag röstade på Kalle Anka -partiet.

Jag har alltså inte samma problem som Lars Ohly och Lena Sundström. Folk har uttryckt sig att Ohly skulle ha ett fantastisk civilkurage som vägrade sminka sig bredvid Åkesson. Men heter det verkligen civilkurage när man inte ens kan vistas i samma rum som en människa med andra politiska åsikter ?

Lena uttalar sig i kvällsöppet med Ekdal att det absolut inte förekommer någon som helst jävla mobbing mot SD. -I samma andetag uttrycker hon tydligt att hon absolut inte vill prata direkt med Jimmy.

En vuxen människa, en politiker och en samhällskommentator borde väl förihelvete vara så pass säkra på sin egen ståndpunkt att de kan diskutera med någon som tycker tvärtemot?

Jag skall fan också sluta prata med folk som inte delar samma åsikter och värderingar som mig. Från och med i morgon skall jag aldrig mer snacka med en enda jävla muslim.

Förutom med Sofran och David på jobbet. Jag hyser tyvärr redan så starka känslor för dem. Samt att Sofran röstade på SD och kommer förmodligen hamna utanför samhället snart då han är både rasist och svartskalle. Vilket fack ska han hamna i så att säga? Nån måste stå på hans sida och skydda hela hans familj. Det kommer bli jag.

Igår satt jag med i publiken på 'Kvällsöppet med Ekdal', lite som gubben i lådan hade jag blivit inbjuden. (Tv4 är kunder till oss) Dock fick jag aldrig uttala mig ändå. Ingen annan heller för den delen. Ämnet visade sig vara för känsligt och programtiden för tajt. Dessutom fick jag absolut inte svära. Vilket jag tyvärr aldrig kan garantera. För det gör jag hela tiden, och aldrig med flit.

Jimmy Åkesson var alltså på plats. Med 7 st livvakter som transporterade honom. Han såg mycket sliten och trött ut. Utmattad och nästan lite ledsen. Men framför allt frustrerad. Jag var dessutom jääävligt nervös inför att det skulle sitta en självmordsbombare i publiken. Men jag förlikade mig med tanken att jag i vart fall skulle dö i direktsänd tv.

Jag gillar inte att diskutera politik och religion. Enligt min mening är dessa två ämnen roten till allt ont. Det borde vara kutym att aldrig prata om detta i öppna sällskap. En Moderat och Socialdemokrat måste väl förfan kunna sitta bredvid varandra på en middag och ha trevligt bara av att njuta av varandras sällskap?

Jag gillar framför allt inte hur alla pratar om att det skäms över Sverige och vill flytta härifrån för att SD kommit in riksdagen.

Säg mig, vilket annat land kan vi ha som förebilder på invandringspolitiken? Jag är förbannat stolt över hur bra vi har det i Sverige. Varenda jävel är välkommen, ingen behöver bo på gatan. Alla har rätt att rösta osv.

'Rasism' har blivit ett töntigt samlingsord för minsta lilla anspråk på svenska flaggan. Vafan tillochmed Sofran håller med. Han har tagit avstånd från sin egen familj då han inte får tro på det han vill. Samt så tycker han om griskött. Hans syster lever under skydd från sin egen fucking familj för att hon vill vara som sina svenska kompisar. Är det verkligen en religionsfrihet som demonstranterna skriver på sin plakat att de kämpar för?

Det handlar inte om nåt fientligt mot en hudfärg. I princip bara om ekonomi. Kan vi inte alla få köra vårt race, tro på vilken jävla gud som helst och rösta på vilket jävla parti vi vill? Varför låter du dig påverkas så negativt? Om du är trygg i dig själv borde det inte vara några problem.

Fast det är klart, du måste nog även vara lite gatusmart eller streetwise som det heter i USA. Precis som jag är. Det säger alla.

2010-09-19T22:12:00.012+02:00

Vad var det för dag igår? Min 24:e födelsedag . Ja det är riktigt. För sex år sedan fyllde jag 18. För hela sex jävla år sedan. Det var också en lördag och mina föräldrar hade ordnat med en brutal jävla fest. I år var det andra bullar.

vaniljbullar, kolasnittar och jordgubbstårta. Dock utan mamma och pappa som lever livet på Sardinien. Fördjävla tur att jag har en moster och morbror som axlar mina föräldrars roll och ställer till med kalas.

Det blev givetvis champagne på det. Eftersom jag i princip livnär mig på att dricka ungt blod så var jag tvungen att hämta hem ett färskt lammstycke att bita i. Som en ytterligare födelsedagspresent till mig själv.

Hemma i Stockholm har jag redan prytt ett utav fönsterbläcken med presenter från min vapendragare Ida.

Jag och Felice tog bilen tillbaka till Stockholm. Henke överraskade med presenter och pannkakstårta. Jag älskar honom.

Och alla andra.

2010-09-13T20:34:00.002+02:00

Jag är omtyckt på jobbet. Har bokstavligen talat blivit fasttejpad på plats hela förra veckan. Jag jobbade i princip dygnet runt på Apoteksmässan. Träffade mina kunder och delade ut mitt visitkort till nya lovande prospekts -att ligga med framför allt. Förhoppningsvis genererar det även till bra affärer. Så småning om. Efter ett tag kom chefen på mig och Andréa som flirtade ogenerat. Utanför montern stod det helt plötsligt ett helt folkhav med snygga män i kostym som alla ville prata med bara oss. Inte alls med våra manliga kolleger som surnade till. Jag försökte övertala dem om att jag absolut kunde hantera allesammans. Andréa skulle dessutom få hälften. Men de lackade allesammans helvete och tejpade fast oss i ett hörn den sista timmen. Dock blev vi lossade lagom till efterfesten av en vaktmästare.

Larsson bor förresten hemma hos oss. Hon trivs i Stockholm men är rädd för att åka tunnelbana på sena kvällar. Hon orkar inte följa med mig ut på morgonpromenaderna. Hon tycker inte heller om hundmat och vill bara äta falukorv och snabbmakaroner. Allra helst pizza med beasås. Hon vill inte heller ligga på golvet och sova. Så när vi är på besök hemma hos Kalle får hon givetvis hans bästa kudde att ligga på.

Jag hämtade även Felice på flygplatsen direkt efter jobbet i fredags, hon landade efter en fabulous vistelse i Frankrike. Stella tog tåget upp och underhöll oss med en skrikfest. Nu vid 11 månaders ålder har hon utvecklat en egen vilja och kastar sig handlöst bakåt och protestera hysteriskt. Så fort hon inte får doppa sin hand i min kaffekopp eller äta godis. Hon kan även gå. Däremot så gillade hon Beverly Hills 90210 -en jävla tur eftersom Felice köpte boxen som vi malt igenom hela helgen. Jag är även sjukt nöjd över att hon älskar Larsson, de två har nämligen delat på Stellas vagn när vi promenerat genom Stockholm. Till frukost, lunch och middag har vi ätit pulvermos, rostad lök och druckit coca cola till det.

I morgon åker jag till Göteborg.

2010-09-06T22:35:00.002+02:00

Servitrisen hovneg åt mig. När jag lite nonchalant slängde åt henne en femhunka i dricks. Strax innan hade jag signat under ett AMEX kort på en brutal nota i form av en månadslön för mig. Dock var det inte jag som betalade. Egentligen.

Jag hade fått i uppdrag av VD:n att öva på chefsrollen. Som jag givetvis var mycket bekväm i. Han tittade stolt på mig, och liksom nickade instämmande när jag låtsades betala hela företagets middag på Undici. 'Du kommer bli en fördjävla bra chef Nicole' sa han.

Det har han givetvis rätt i. Det mesta jag gör är jag fan bra på. Även att klippa mitt eget hår sådär på lördagsmorgonen efter en företagsfest.

Jag vill även tillägga att jag gick upp tidigt och bakade bröd åt Henke och David den morgonen. Som en parentes.

2010-08-30T22:52:00.008+02:00

Du ville bara får det överstökat med barnen. Att skaffa dem alltså. Du fokuserade blint på en ålder och ville bli en ung mamma. Utan någon som helst jävla koll på om du ens hade det ordnat ekonomiskt, bostadsmässigt, emotionellt och framför allt relationsmässigt till din partner.

Eller du brydde dig snarare inte. Eftersom du var för ung och dum för att ens kunna resonera kring ett sådan viktigt och livsavgörande beslut. Dessutom längtade du efter att ha en person som var helt beroende av dig. Villkorslös och ömsesidig kärlek som man aldrig kan göra slut med. Samt givetvis, ett perfekt sätt att behålla killen. För barnens skull är ni för alltid bundna till varandra. Jävla tur att du råkade bli gravid.

Jag önskar mig barn precis varje dag. Men jag är smartare än så. Förhoppningsvis blir jag dessutom bara smartare med åren. Den dagen jag blir välsignad med ett barn kan jag garantera att jag har det ordnat omkring mig. Framför allt att vi är två föräldrar som tagit ett gemensamt beslut att göra barn. Annars tar jag bort skiten utan att tveka en sekund. Med en fucking elvisp.

Så att jag inte under några som helst jävla omständigheter behöver stanna hos en skitstövel för att kunna överleva emotionellt och ekonomiskt. Främst för barnens skull givetvis.

Jag är hellre utan barn i annat fall. Förhoppningsvis kommer jag att bo kvar i Stockholm om 10 år. Här är medelåldern vid första barnet 34. Till skillnad från Eskilstuna där det snittar på 21. Då kommer inte mina föräldrar behöva sitta barnvakt varannan helg för att jag inte känner mig klar med bargatan. Då kommer förhoppningsvis inte ens mina singelvänner ha intresse för den skiten.

Jag kommer istället att sitta i en pianobar med en whiskey och cigg när jag lackar helvete på man och barn. Ett par, tre, fyra gånger om året. Efter att jag fixat mina nya tuttar och behöver lite bekräftelsebehov från yngre män. Men jag kommer bara att titta på dem. Småprata lite. Absolut inte ligga med dem.

Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket jag kommer att älska mina egna barn. Jag kan inte ens beskriva i ord vilka känslor jag hyser för Stella.

När hon somnar på mitt bröst med Melissa Horn i bakgrunden och vi synkar våra hjärtslag är det som magi i luften.

Jag önskar att du åtminstone kunde vara hälften så resonlig när det kommer till dina barn.

2010-08-25T18:59:00.002+02:00

Jag passar jävligt bra i Mercedes. Påväg till mitt kundmöte idag tänker jag på hur bra jag har det. Jag beordrar min kollega Andréa som sitter bredvid mig att dokumentera ögonblicket.

Jag blev uppgraderad till att ta en utav företagsbilarna på ett kundmöte idag. Först fick jag givetvis panik och protesterade så länge som möjligt. Det spöregnade ute, och jag ville framför allt inte ha en fucking Mercedes dragen minus på lönen nästa månad. Dock var jag som vanligt jävligt cool och körde nästan rätt hela vägen till Huddinge och Flemmingsberg. Som om jag aldrig gjort något annat. Jag pekade finger åt alla skrot- och pluttbilar vi körde om. I rallyfart. Med absolut högsta volymen negerdunk på . Att jag sen tjänar pengar på att spela cool är bara fantastiskt.

2010-08-23T21:11:00.007+02:00

Är dom små tar man två. Lammkött alltså. Eller allra helst, en hel jävla lammgryta. Ett smaskigt ihopkok med små riktigt möra köttstycken. Men gillar jag inte mättnadskänslan. Försöker att undvika den genom att inte svälja skiten. Jag smakar, tuggar och spottar oftast ut. Samt att jag gillar att variera mig. Stockholm levererar allt som oftast korv.

I alla olika former. Så att säga.

Äter precis vadsomhelst.